bergs.blogg.se

 

 

 

Jag har inte varit så aktiv på min blogg. Mitt liv är kaos!

Jag har skapat ett nytt smeknamn till mig själv, Trasdockan. för 2 veckor sen fick jag även sjukdomen ulcerös kolit som är en tarmsjukdom. helt plötsligt har jag 2 obotliga sjukdomar, 2! jag känner mig som världens mest otursamma människa fast jag vet att de finns dem som har de så mycket värre. hjärnan säger "tänk på dem som har cancer" medan hjärtat säger "aj, jag orkar inte mer, sluta gör ont". så nu sitter jag här och har ont av endometriosen men får inte ta dem värktabletterna som hjälper, för tarmarnas skull. jag har hamnat i ett dilemma som slår ut varandra. ska jag ta en ipren för att dämpa endometriosen (bara Alvedon hjälper inte) fast jag inte får blanda kortison och pentasa med ipren eller ska jag lida igenom värken och hålla mig till de man ska.

Så fort det börjar lätta drabbas man av något nytt. nästan som om något verkligen inte tycker om mig.
Mitt liv är ett helvete utan slut och jag drömmer om den dagen jag vaknar.

 

 

Jag heter Louise och är 23 år gammal, jag blir 24 nu till hösten. Jag har levt ett helt vanligt liv och varit lycklig fram till förra sommaren.

Det började med att Jag och min sambo kände att vi gärna skulle vilja ha ett barn. Vi satte igång våran "baby making". Efter ca ett halvår trodde vi lyckan hade vart framme. mensen hade blivit sen brösten gjorde så ont att ja vakna om nätterna av smärtan. sen en morgon när ja satt och kollade på tv:n högg de bara till i magen och blev värre och värre, till slut kunde ja inte andas, ja trodde ja skulle dö och fick åka upp akut till sjukhuset i tron om att jag hade fått missfall. det visade sig att de inte var något missfall och inte blindtarmen heller som läkarna trodde. dagen efter fick jag åka hem utan någon vetskap om vad jag hade råkat ut för. nästa månad var de dags igen, hela min sommar bestod av sjukhusbesök och övernattningar på sjukhuset p.g.a. smärtan. tillslut misstänkte läkarna att de skulle kunna vara Endometrios eller polyper.
Jag hade ingen aning om vad de var men jag fick de förklarat att Endometrios är när livmoderslemhinnan sitter utanpå livmodern och orsakar extrema smärtor och barnlöshet. de bestämdes att jag skulle opereras och oktober 2012 var de dags. det visade sig att läkarna hade rätt. jag blev diagnostiserad med Endometrios och polyper. det visade sig att min livmoder var full utav de. Jag kände att tiden stanna för en stund. jag kunde inte ta åt mig vad läkarna hade sagt. jag hade läst om Endometrios sen dem trodde att de skulle kunna vara de och de enda som for genom mitt huvud var att "de är obotligt" "jag kommer ha ont i resten av mitt liv" "jag kommer aldrig få några barn". Den kvällen kände jag mig helt tom och bara grät tyst för mig själv.

magen gjorde ont i ca 2 veckor efteråt och jag blev sängliggande 1 vecka. de blev bättre men nu idag ett halvår senare har de kommit tillbaka. orden "det är obotligt" cirkulerar runt i mitt huvud. barnlösheten är verkligen ett helvete. alla mina vänner skaffar barn ALLA.

alla med sina gravid magar och kommentarer om att deras liv inte hade nån mening innan deras barn föddes. känslan av att aldrig få känna ett liv i sin egen mage att aldrig få se sitt barns leende, aldrig få höra de jollrande skrattet, aldrig få snosa dem i nacken.

sen finns de även dem som får barn fast dem fått Endometrios. men de finns ingenting som säger att de är ja, lika mycket som de säger att den personen inte är jag.

jag lever i helvetet på jorden och försöker anpassa mig för varje dag som går till att göra de till ett mindre helvete. Jag vet att jag inte är ensam, och att de finns dem som levt med detta mycket längre än jag.

det här är min historia, min vardag och jag hoppas att ni som läser detta med Endometrios kan få känna att ni inte är ensamma och ni utan Endometrios kan få lärdom om något nytt.